Kontaktuppgifter

Forskningsinstitutet vid SSKH
Snellmansgatan 12 (PB 16)
00014 Helsingfors universitet

Epost: sskh-forskning@helsinki.fi

Forskningschef
Elianne Riska
tfn (09) 191 28482

Amanuens
Minna Lehtola
tfn (09) 191 28483
fax (09) 191 28485

Journalistik, medier och kommunikation

tehostekuva

Kandidatavhandlingar

Avhandlingar skrivna vid högskolan finns arkiverade i Lärocentret.

Fr.o.m. 1987 och framåt finns avhandlingarna registrerade i en skild databas. Äldre avhandlingar (examensuppsatser) finns registrerade i kortkatalogen.

Framme i Lärocentret finns kandidatavhandlingar från 2000 och framåt. Övriga finns i Lärocentrets magasin. Fråga personalen för att få tillgång till dessa.

Fr.o.m den 3.6.2008 lånas avhandlingar inte längre hem.

Läsår 2005-06

Friström, Pamela: ”Nej, han får inte bo i Finland”. Om kampanjer i nyhetsraspporteringen om invandrare

Minkkinen, Johanna: Mobiltelefoners ringsignaler eller Irans kärnvapen? Vad unga idag vill ha av radionyheter

Nyfors, Tina: Med egna ord -om romer i en romsk tidskrift. En jämförelse av innehållet i Romano Boodos 1971-1980 och 1996-2005.

Sonck, Fredrik: Sms och annan ny teknik. Lösningar för aktivt publikt deltagande och interaktion i media.

Vasama, Erica: Från fall till fall. Bildpolicy och bildetik. En kvalitativ intervjustudie vid fyra utrikesredaktioner.

Westerlund,Tor-Erik: Landsbygdens Folk läsarundersökning 2004 – postenkät som redskap för en läsarundersökning

Wiik, Marina: Utbrändhet – redaktionellt tabu. En intervjustudie med drabbade journalister i Svenskfinland.



Läsår 2005-06
Pamela Friström: ”Nej, han får inte bo i Finland”. Om kampanjer i nyhetsraspporteringen om invandrare

Abstrakt
Syftet med den här uppsatsen var att studera fenomenet kampanjjournalistik, särskilt när det gäller nyhetsrapportering kring temat invandrare.

Jag definierade begreppet kampanjjournalistik och presenterade argument för och emot kampanjjournalistik. Vidare redogjorde jag för forskning som visar hur finländska och internationella medier i allmänhet rapporterar om invandrare och invandring. Ytterligare redovisade jag i korthet för den aktuella invandrarsituationen i Finland.

För att illustrera och konkretisera diskussionen om kampanjjournalistik studerade jag därefter ett specifikt case, närmare bestämt 13 artiklar ur Vasabladet från perioden 8.8 - 19.10.2002, som behandlade omständigheterna kring avvisningen av den ukrainska familjen Schymanskyj. Jag gjorde en diskursanalys av artiklarna enligt Teun van Dijks modell, genom att studera texterna på makro- samt mikronivå, för att ta reda på om artiklarna eventuellt kunde klassas som kampanjjournalistik.

Slutsatsen av analysen var att Vasabladets rapportering om avvisningen av familjen Schymanskyj i vissa avseenden snuddade på gränsen till kampanjjournalistik men att rapporteringen som helhet inte kunde betecknas som en kampanj.

Vasabladet förmedlade visserligen ett starkt budskap om att det var synd om familjen och att myndigheternas agerande i fallet var klandervärt. Däremot saknade rapporteringen ett av de viktigaste särdragen för kampanjjournalistik, det vill säga strävan att uppnå ett konkret resultat, och därmed kunde Vasabladets artiklar om fallet Schymanskyj inte anses vara en kampanj.

Johanna Minkkinen: Mobiltelefoners ringsignaler eller Irans kärnvapen? Vad unga idag vill ha av radionyheter

Abstrakt

Tina Nyfors: Med egna ord -om romer i en romsk tidskrift. En jämförelse av innehållet i Romano Boodos 1971-1980 och 1996-2005

Abstrakt
Syftet med den här examensuppsatsen är att undersöka innehållet i den romska tidskriften Romano Boodos. Jag har valt att jämföra två tioårsperioder, 1971-1980 och 1996-2005. Orsaken till att jag valde just de här två tidsperioderna är den första lagen som förbjöd diskriminering stiftades i Finland 1970. Samtidigt skedde ett uppvaknande bland romerna och en social medvetenhet började spira bland dem. Det var då romerna själva började bli medvetna och kämpa för sina rättigheter. Min avsikt är att undersöka innehållet i tidskriften då och jämföra det med vad den skrivit om under de senaste tio åren. Det jag vill veta med min undersökning är om det skett några förändringar i innehållet på 20 år.

För min undersökning valde jag en av de fyra tidskrifterna i Finland som behandlar frågor om romerna. Romano Boodos är den tidskrift jag anser att har det mest heltäckande och mångsidiga innehållet och därför valde jag att koncentrera mig enbart på den. Materialet består av 20 nummer av tidskriften och jag har analyserat totalt 364 texter. Jag har analyserat artiklar, ledare, kolumner, personintervjuer, insändare, notiser och pressklipp.

För att kunna beskriva mönster och utvecklingstendenser i innehållet har jag använt mig av kvantitativ innehållsanalys. Jag har delat in kategorierna under tre övergripande teman: romsk identitet, romerna som medlemmar i samhället och ospecificerade ämnen.

Resultateten visar att det har skett förändringar i innehållet. Man kan skönja en ganska tydlig trend där levnadsstandarden för romerna har förbättrats. Under 1970-talet skrevs det mycket om dåliga boendeförhållanden och romernas sociala ställning. Men i den andra tioårsperioden, speciellt i början av 2000-talet, har det skett en markant förändring i innehållet. Det skrivs knappt alls längre om boende och sociala förhållanden, utan i stället om skolgång, yrkesutbildning och arbete. De här förändringarna i innehållet speglar samhällsutvecklingen, och förändringarna är logiska. Högre levnadsstandard gör det möjligt att koncentrera sig på annat än att få basbehoven tillgodosedda.

Fredrik Sonck: Sms och annan ny teknik. Lösningar för aktivt publikt deltagande och interaktion i media

Abstrakt
I den här avhandlingen behandlas medborgarnas möjligheter att delta och interagera i media. De traditionella medierna har under 1900-talet inte varit särskilt inriktade på att tvåvägskommunikation, men detta förhållande har i grunden ändrat i och med den nya teknikens och Internets intåg.

Den här uppsatsen baserar sig på en undersökning av sms-forumet Messa Nyan i lokaltidningen Nya Åland i Mariehamn. I avhandlingen kartläggs olika fenomen och funktioner hos den välanvända och interaktiva spalten som på många sätt kan betecknas som ett mellanting mellan en traditionell, lätt elitistisk insändarsida och ett nätbaserat, folkligt diskussionsforum.

Messa Nyan har blivit ett populärt inslag i Nya Åland och har öppnat en ny och kraftig kanal för kommunikation mellan läsare och redaktion samt läsarna emellan.

I avhandlingen försöker jag även problematisera fenomenet Messa Nyan och jämför det med andra former av massmedial interaktivitet – chattforum, bloggar, sms i TV, traditionella insändare och telefonprogram. De interaktiva kanalerna visar sig ha både likheter och olikheter beträffande faktorer som antielitism, anonymitet och medborgarjournalistik. Slutligen argumenteras det för att den offentliga interaktionen har ett potentiellt demokratiskt värde som publiken och medierna i dag har svårt att ta till vara.

Erica Vasama: Från fall till fall. Bildpolicy och bildetik. En kvalitativ intervjustudie vid fyra utrikesredaktioner

Abstrakt
Undersökningen är en kvalitativ intervjustudie om hur redaktioner handskas med så kallade upprörande bilder, framför allt bilder från katastrofer, olyckor och krig. Undersökningen strävar efter att kartlägga hurudan inställning åtta journalister och förmän på fyra finländska utrikesredaktioner har till bildetik, samt hurudan diskussion det förs om kontroversiella bilder på redaktionerna. Respondenterna har även tillfrågats om hur arbetsprocessen ser ut och hurudan fördelningen av ansvar är då det gäller beslut om kontroversiellt bildmaterial skall publiceras eller inte. Respondenterna består av fyra utrikesredaktörer och fyra förmän som arbetar vid utrikesredaktionerna för två dagstidningar och två tv-nyhetsredaktioner.

Intervjuerna visar att det inte finns några skriftliga regler på någon av redaktionerna om vad som får publiceras, men att alla redaktioner däremot har någon form av muntliga regler eller begränsningar. Framför allt undviker man bilder på döda, och dessutom behöver publicering av bilder på våld en motivering. De flesta regler följer gamla traditioner enligt principen ”så här har vi alltid gjort”. Skriftliga eller noggranna regler anses av de flesta vara för bindande för att kunna anpassas till varje fall, vilket var smått förvånande eftersom flera av respondenterna ändå kunde räkna upp relativt noggranna, oskrivna regler. Endast en av respondenterna anser att specifika skriftliga regler skulle vara möjliga att konstruera.

Diskussionen om svåra bildetiska fall förs ofta arbetskamrater sinsemellan, och endast på en av redaktionerna var det relativt vanligt att vända sig till en förman för hjälp. Förmännen hade väldigt olika ställning beroende på redaktionen. Ett par var mer aktiva i det dagliga beslutsfattandet medan andra inte blandade sig i det just alls. Ingen uttalade ändå kritik mot redaktionsledningen, vilket är något som förekommit i andra liknande undersökningar.

På alla redaktioner diskuterar man mest enskilda fall, medan principiella bildetiska samtal är mer sällsynta. På tidningsredaktionerna verkar det finnas en aning mer tid för allmänna diskussioner och möten, vilket egentligen är den enda skillnaden som kunde skönjas mellan tidnings- och tv-redaktioner. På tidningsredaktionerna tycktes det även finnas mer tid att diskutera problematiska fall på förhand. På grund av det begränsade undersökningsmaterialet (två tidnings- och två tv-redaktioner) är det ändå omöjligt att säga om resultatet beror på mediets karaktär i sig eller i själva verket på arbetsfördelningen och stämningen på just de redaktioner jag valt att undersöka.

Det är klart för alla att högsta chefen bär det juridiska ansvaret för vad som kommer i tryck eller ut i etern. Däremot tycks det vara svårare att bedöma vem som har det dagliga ansvaret för vad som trycks eller sänds, eftersom redaktionsmiljön inte är speciellt hierarkisk. Hotet mot friheten på arbetsplatsen samt gamla vanor kan vara två av orsakerna till att man inte vill ha noggranna regler. Många saknar mer principdiskussioner, men det anses inte finnas tid för det. Detta påverkas även av den lösa hierarkin: man tycks inte riktigt veta vem som borde göra något åt saken. Andra förbättringsförslag är bland annat en mer organiserad och grundlig genomgång av tidigare tidning eller sändning och behandling av feedback från mottagarna på mötena.

Tor-Erik Westerlund: Landsbygdens Folk läsarundersökning 2004 – postenkät som redskap för en läsarundersökning

Abstrakt
Mitt seminariearbete beskriver en läsarundersökning för den finlandssvenska lantbrukstidningen Landsbygdens Folk. Läsarundersökningen genomfördes våren 2004. Landsbygdens Folk är Svenska lantbruksproducenters centralförbunds medlemstidning. Tidningen utkommer en gång i veckan 10 gånger om året och upplagan är ca 10 000 exemplar. Spridningsområdet för tidningen är svenskfinland och huvuddelen av läsarna finns i österbotten.

Den teoretiska delen av arbetet behandlar hur man bygger upp en postenkätundersökning, och vilka bakgrundsfaktor som det finns skäl att beakta. Den empiriska delen av arbetet redogör för undersökningen. Undersökningen är till sin natur huvudsakligen kvantitativ.

Undersökningen genomfördes som en postenkätundersökning. 998 frågeformulär skickades ut. Svarsprocenten blev 24 procent. Deltagarna i undersökningen valdes ut slumpmässigt ur prenumerationsregistret för tidningens prenumeranter i Finland.  Den relativt låga svarsprocenten är viktig att komma ihåg när man tolkar resultatet av undersökningen. Undersökningsmaterialet grupperades med hjälp av statistikprogrammet SPSS. Undersökningen visade, inte överraskande, att största delen av deltagarna i undersökningen är nöjda med tidningen och vill inte att den förändras överhuvudtaget. Det kanske viktigaste resultatet av undersökningen var att medelåldern i svarsgruppen var överraskande hög, 50 år. Den största svårigheten med undersökningen var att det uppstod små grupper av svar på små delfrågor, ofta med stort bortfall. Det här har gjort att det finns flera frågor med i undersökningen som jag inte kunnat redovisa något statistiskt tillförlitligt svar på överhuvudtaget, än mindre göra jämförelser med svar på andra frågor i undersökningen.

Marina Wiik: Utbrändhet – redaktionellt tabu. En intervjustudie med drabbade journalister i Svenskfinland

Utbrändhet är ett allmänt fenomen i dagens yrkesliv. Tillståndet utvecklas ur kontinuerlig stress och kännetecknas av psykisk och fysisk utmattning, negativa attitydförändringar och raserat självförtroende. Journalistyrket har tydliga inbyggda stressegenskaper och den journalistiska arbetsmiljön har förändrats radikalt under de två senaste decennierna. Syftet med denna avhandling är att undersöka utbrändhetsfenomenets natur vid finlandssvenska medier. Undersökningen är kvalitativ och bygger på sju temaintervjuer med finlandssvenska journalister som har förstahandskunskap om utbrändhet. Den teoretiska delen består av en genomgång av litteratur om ämnet.

Avhandlingens resultat tyder på att utbrändhet är ett tämligen vanligt problem på finlandssvenska radio-, tv- och tidningsredaktioner men att det sällan tas upp till diskussion på arbetsplatserna. Enligt intervjuerna är överbelastning på grund av en för stor arbetsmängd en av de främsta orsakerna till arbetsrelaterad stress. I övrigt uppfattades arbetets felaktiga struktur – för hård arbetstakt, långa dagar och en oklar arbetsdelning – som centrala orsaker till utbrändhet. Flera av respondenterna ansåg också att enskilda personer förväntas ta ett alltför stort ansvar för olika led i produktionsprocessen och att nya tekniska arbetsmetoder avlöser varandra utan ordentliga ingångsperioder. Intervjusvaren indikerade även att maktkampen på redaktionen, dåligt genomförda organisationsförändringar och bristen på respons hade negativ inverkan på journalisters välmående.